Borgen ligger på ett imponerande berg på Tosteröns sydsida mot Strängnäsfjärden som är ett långt skyddat sund och en del av Mälarens södra genomfartsled. Denna fornborg ligger på gården Stenbys ägor. För namnet Stenby och fornborgar se här. Den nutida gården har enorma ekonomibyggnader och vid gården är vidsträckta fält. Södra delen av Tosterön har dock större arealer åkermark. Där ligger gården Sundby med belägg från år 1417. Övriga delar av Tosterön är mestadels ett kuperat skogslandskap.
Det första intrycket av denna borg är dess monumentalitet och den enorma mängden sten. Borgstorlek 115×50 m, högsta murhöjd 2 meter, största bredd 4 meter. Muren som delvis är dubblerad har delvis bevarad kallmurning och är både hög och bred. Borgens inre är ett tämligen jämnt gräsbevuxet område med några plana hällar, mer kuperat mot vattnet med skarpa branter mot Mälaren och vidsträckt utsikt över Strängnäsfjärden. Åtminstone ett mindre flyttblock bör vara avsiktligt lämnat på en i övrigt stenfri yta.
Fornborgsbygget är daterat till mellersta järnåldern med tanke på murutseende och på gravfältsfynd. Placeringen av fornborgen har rimligen med kontroll/övervakning av Strängnäsfjärden att göra, möjligen relaterad till ett Tuna som kan ha funnits där nuvarande Strängnäs ligger. Ortnamnsbelägg talar för ett prebende ”Tuna” nära Strängnäs domkyrka år 1442.
Fornlämningar och ortnamn: Riksväg 55 som korsar Mälaren i nord-sydriktning går intill borgen och vägens byggnad medförde utgrävningar i området åren 1978–1979. Den del av gravfältet som nu korsas av vägen grävdes ut. I samband med detta gjordes också provgropar i fornborgen (Bennett Lagerlöf 1989).
Ett större gravfält (RAÄ Aspö 141) hade cirka 55 stensättningar, två högar och två omarkerade gravgömmor. Ungefär hälften av stensättningarna syntes innan avtorvning. Alla verkade vara brandgravar, ibland med endast lite ben bevarat, sannolikt fanns även djurben (Bennet Lagerlöf 1989:10–11). Man har från föremålskategorier bedömt om det varit mans- eller kvinnogravar, där pärlor, hängen och armringar talat för kvinna, och vapen, söljor, kamfodral och brynen räknats som manliga föremål. Med de kriterierna är ungefär hälften kvinno- och hälften mansgravar. Tärningar av ben hittades i en mansgrav (Bennet Lagerlöf 1989:17). Den undersökta delen av gravfältet dateras från fynd till åren cirka 500–800. Den ej undersökta delen är lika stor som den undersökta och bedömdes innehålla de äldsta gravarna. Totalt bedömdes gravfältet ha bestått av minst 100 gravar och använts mellan cirka år 300–400 till 800 e.Kr. (Bennet Lagerlöf 1989:21). Man tog fosfatprover och undersökte olika platser i området för att se om det fanns tecken på tidigare bebyggelse utan att finna något som talade för det, varför nuvarande Stenby-gårdens lokalisation tros vara densamma som under järnåldern (Bennet Lagerlöf 1989:26).
Nedanför fornborgen sågs terrassliknande lämningar på en höjd av cirka 7,5 m.ö.h. Dessa bedömdes kunnat ha ingått i en hamnanläggning. Man gjorde tre provgropar på fornborgen, i huvudsak i dess östra del om totalt cirka 10 kvm utan att finna någon kulturpåverkan (Bennet Lagerlöf 1989:24).
Flera -by och -inge-namn finns på Tosterön samt ett Sanda. Inga uppenbart teofora ortnamn ses. Den andra större gården på Tosterön är Sundby cirka en mil söderut. Tosterön hänger ihop med Aspö, vars kyrka ligger cirka 10 km norrut. Aspö fortsätter i Oknön som har gården Ingeby och ligger vid Mälarens norra farled. Strängnäsfjärden är just en sträng; ett smalt sund som är den södra leden för passage genom Mälaren. Från Tosterön, Aspö och Oknön kan man alltså kontrollera både södra och norra Mälarpassagen.
Strängnäs mellersta järnålder är oklar. Nuvarande domkyrka som började byggas cirka år 1250 är omgiven av ett tiotal runstenar. Det är möjligt att det området tidigare varit en kultplats vilket kyrkoplaceringen kan tala för och som sagts ovan har området också möjligen hyst ett Tuna. Enligt en legend ska missionären Eskil (som gav upphov till namnet Eskilstuna) ha dödats i Strängnäs när han försökte hindra ett blot på 1000-talet. Enligt Riksarkivets biografi över Eskil av Toni Schmid är det möjligt att huvuddragen i legenden som uppkommer tidigast på 1200-talet kan stämma: att Eskil kom från England och dräps med stenkastning och yxhugg då han försöker hindra ett blot. Platsen för detta är dock obekräftad. Det är möjligt att nuvarande kyrkan ligger intill platsen för ett tidigare Tuna.
Besök: Parkeringsmöjlighet finns vid ”Rastplats Strängnäsbron” på väg 55. Kommer man från Strängnäs åker man över bron, ser borgen till höger och därefter ligger rastplatsen. Vi gick utefter åkern till borgen cirka 350 meter. Det är mycket sten i de rasade murarna och fin utsikt över Strängnäsfjärden. Jag är osäker på om gångvägen från Enhammars busshållplats (en dryg km) är säker att gå för trafik.
Fornborgar i Mälardalen 