Fornborgar i Mälardalen

Michael Olausson som ägnade många år åt fornborgsforskning gav i sin avhandling följande riktlinjer för datering:

• Murarna/vallarna kan ha olika utseende där man oftare ser kallmurning i mellersta järnålderns borgar.
• Murar kan på den tidiga järnålderns/bronsålderns anläggningar saknas på berg i dagen oavsett om det är passerbart och muren/vallen kan vara mer av en symbolisk avgränsning, som en stenrad.
• Många vallanläggningar har en större yta.
• Många mellersta järnåldersfornborgar har högre murar. De har också oftare ”utskott”, en extra murdel som kan gå omlott, ofta vid ingång (Olausson 1995:143ff).
• Fornborgar från mellersta järnåldern har oftast överblick över ”eget” område eller ibland farled (Olausson 2009:44).

Ett mindre antal fornborgar har daterats med ¹⁴C-metod och detta tillsammans med kriterier ovan gör att det är en möjlig uppgift att skilja ut fornborgarna från äldre vallanläggningar/hägnade berg. Det är väsentligt att datera fornborgsmaterialet så att vidare studier av undergrupper kan göras på ett mer representativt material än tidigare.

Att 11 av 12 fornborgar intill Stenby-bebyggelser fyller många kriterier för folkvandringstida borgar (några av dem är daterade från fynd eller ¹⁴C- metod) och är rätt lika i morfologi och läge i landskapet ger ytterligare indikationer på utseende och typiska lägen för folkvandringstida borgar. Se Fornborgar och ortnamnet Stenby.

Med fornborg avses här alltså anläggningar registrerade i Fornminnesregistret som ”Fornborg” som har en mur runt om, eller på ej brant sida är begränsad av mur som ska ha bevarad eller delvis bevarad kallmurning och är 1 meter hög eller över. De äldre anläggningarna kommer refereras till som hägnade berg eller vallanläggning.

Fornsök har inte alltid med uppgift om kallmurning, och alla små borgar med en meter eller mer murhöjd har besökts oavsett uppgift om kallmur eller ej. Stora registrerade anläggningar med mindre än en meter hög vall, ofta bara en halv meter eller beskriven som strängliknande har jag ej besökt utom i Sotholms härad (östra Södertörn) där jag besökt alla de 43 tillgängliga anläggningar registrerade som fornborgarna för att testa kriterierna. Där underlaget inte är solklart (t.ex. beroende på förhållanden vid besök) görs sannolikhetsbedömning. De hägnade bergen/vallanläggningarna är förstås också ofta besöksvärda och men här är målet att sila fram fornborgarna ur det större materialet av hägnade berg. Ungefär hälften av anläggningarna på Södertörn undersöktes på plats av Åsa Wall i hennes avhandling  ”De hägnade bergens landskap, om den äldre järnåldern på Södertörn” (2003) men huvudsyftet där var att tolka deras placering i landskapet inte försöka ta ställning till anläggningstid eller typ.