Stor fornborg (cirka 200×100 meter) på Runsa ägor byggd på ett bönformat berg som begränsas av branta stup utom i nordväst och sydväst där det är något mindre brant. Muren löper runt berget utom en kortare sträcka i väster med stup. Muren är dubblerad en sträcka öster om ingången i sydsydväst. Den inre muren /vallen är ca 310 meter som högst 1,8 meter som bredast 5 meter, den yttre är 85 meter lång. Två ingångar finns. Fornborgens inre har stora jämna områden och lite hällar. På järnåldern var Runsa en ö. Det finns två möjliga hamnlägen.
Runsaborgen delundersöktes med start år 1902 av Oscar Almgren och bland andra dåvarande prins Gustav Adolf. Man fann bl.a. djurben, keramik, vävtyngder, degelfragment och en speltärning. Nya undersökningar gjordes 2009 och resultatet presenteras av Michael Olausson bl.a. i Runnhusa: bosättningen på berget med de många husen (Skrifter från projektet Runsa borg, Eds socken, Uppland. Archaeologica) Olausson menar att borgen vid Runsa var befäst bosättning, kontrollerad och bebodd av den folkvandringstida elitens högsta skikt. Platsen saknar närhet till jordbruksproduktion utan är en vald placering för boende, hantverk och annan verksamhet som skulle skyddas och också låg direkt intill en farled som kontrollerades. Man kan ha varit ett centrum för hantering av förnödenheter, råvaror som järn, brons, ädelmetaller, exklusiva importerade varor som glas med mera och ett religiöst och politiskt centrum (Olausson 2009:12). Man har funnit depositioner av hästben, järn och en torshammaramulett i en öppning mellan två klippor (Zachrisson & Andrén 2020:708).
Runsa är den största av Mälardalens befästa gårdar/höjdbosättningar. Det ska ha funnits ett större hallhus troligen för möten och rituellt festande, några stora långhus och minst sju mindre långhus placerade kring en öppen yta. Det fanns också flera mycket små hus på 4-6 kvm vid vallens insida avsedda för olika hantverk, t.ex. finare metallhantverk.
Intill borgen ligger ett gravfält med med en 47 meter lång skeppssättning, en av landets största, och en grav med tre resta stenar (Ed 3). Olausson menar att detta var Runsabornas gårdsgravfält.
Anders Carlsson ser namnet Runsa som associerat med Torsätra 3 km västerut på andra sidan Mälarviken (som här heter Skarven). Torsätra är inte det gamla namnet på bebyggelsen. Carlsson menar att det ha varit ett försvunnit namn, ett tidigare Husa på platsen, en gård för att t.ex. hysa/skydda kungliga rättigheter (2019:164). Detta tidigare namn skulle kunna ha levt kvar i Runn-husa (Runsa).
Besök: Det finns en skyltad parkering strax efter den skarpa högersvängen vid Runsa slott. Sen följer man vägen västerut några hundra meter innan en stig viker in vänster mot borgen. Det finns en busshållplats ”Runsa”. Det är lätt att ta sig upp på borgen. Skeppssättningen passeras på väg upp till borgen. Mycket besöksvärd!
Fornborgar i Mälardalen 