Ivar Schnell noterade i skriften Västmanlands fornborgar år 1934 att det i Mälarområdet verkar finnas en överrepresentation av bebyggelsenamnet Stenby bredvid en fornborg och att ortnamnet var sällsynt i övriga Sverige. Schnell letade upp sina Stenby-orter med hjälp av postortskatalogen och fann att vid drygt hälften av de tjugo Stenby han fann i Mälardalen fanns en fornborg. Han namngav några av dem i sin skrift om Västmanlands fornborgar. Förutom Schnells konstaterande är ämnet inte mycket undersökt och efter att ha besökt några Stenby-fornborg-komplex ville jag undersöka fenomenet närmare.

Finns det något som är typiskt för ett Stenby-fornborg komplex? Stenby-platser utan borg: kan det antas att det finns något annat där som ger dem deras sten-namn, i så fall vad?

Material och källor

Gårdar/byar med namnet Stenby med medeltida belägg och eventuell närliggande fornborg samt dito utan fornborg. Källor: Lantmäteriets sökfunktion ”Min karta”. Ortnamnsregistret, en digitaliserad version av Namnarkivet vid Institutet för språk och folkminnen, Uppsala Universitet, riksantikvarieämbetets sökfunktion Fornsök och Lantmäteriets ”Historiska kartor”. Jag har gjort en sökning på bebyggelse Stenby i Lantmäteriets ”Min karta” och för var och en av dessa Stenby sökning i Ortnamnsregistret efter äldsta belägg, därefter det omvända. De Stenby-namn som dyker upp som ny bebyggelse (t.ex. torp) på kartor från 1800–1900 tal kommer antas vara utan intresse för fornborgsresonemang.

Urval

Alla Stenby med medeltida belägg för ortnamnet i östra Mellansverige, sammanlagt 18 stycken. Det finns ett Stenby i Lena socken där belägget från år 1480 är ”Olof Nilsson i Stenby”. I andra belägg står Stenby som ”lägenhet” i Lenabergs by. Den är ej med som namngiven granngård på äldre kartor över Lena kyrkas egendom och jag har valt att inte studera den närmare. Tre saknade Stenby (belagda i skrift men med oklar lokalisation) ska ha funnits i Gryt socken och på Selaön, båda Södermanland, samt i Närke. Sju Stenby i östra Mellansverige saknar medeltida belägg.

I östra Mellansverige finns då med medeltida belägg för ortnamnet 18 Stenby-platser med fornborg inom en kilometer och fem Stenby-platser utan fornborg och som nämnts tre som ej är lokaliserbara. Bland 18 bebyggelser Stenby med medeltida belägg ligger alla utom två i Mälarlandskapen, de två återfinns i Östergötland. Där visade det sig att också ortnamnet Sten förekommer nära Stenby. Detta har med all sannolikhet varit det äldsta namnet och de två lokalerna är därmed troligen inga ursprungliga Stenby, och redovisas inte närmare i fortsättningen. Det är möjligt att ortnamnet ”Sten” har samma kvaliteter som Stenby men just namnet Stenby verkar märka ut sig som en egen grupp i Mälarlandskapen. De 16 Stenby i Mälarlandskapen ses på karta nedan.

Datering av fornborgar

Jag har använt kriterier föreslagna av Mikael Olausson (1995:143ff): Man ser oftare kallmurning i mellersta järnålderns borgar. Murar kan på den tidiga järnålderns/bronsålderns anläggningar saknas på berg i dagen oavsett om det är passerbart och muren/vallen kan vara mer av en symbolisk avgränsning, som en stenrad. Många vallanläggningar har en större yta. Många mellersta järnåldersfornborgar har högre murar. De har också oftare ”utskott”, en extra murdel som kan gå omlott, ofta vid ingång.

Åt vilket håll den naturliga utsikten riktar sig är också intressant. Fornborgar från mellersta järnåldern har oftast haft överblick över ”eget” område eller ibland farled (Michael Olausson 2009, s 44). Jag har lagt läge och utsikt till Olaussons kriterier från 1995: mellersta järnålderns anläggningar överblickar ofta egen bygd eller farled.

För mer detaljerad genomgång samt kartskisser av platser nämnda nedan se masteruppsats (Jensen-Urstad 2023). Ett eller flera gravfält med i huvudsak runda stensättningar finns inom 500 meter från nuvarande gård eller bytomt vid alla Stenby undantaget bytomten i Stav socken och Stenby i Ärla socken. Nedan listas Stenby-platser med registrerade fornborgar i runt Mälaren med början i Sorunda socken. Korta kommentarer angående gårdsläge och fornborg, exempel på ortnamn med medeltida belägg inom socknen eller i vissa fall inom samma topografiskt avgränsade domän ges.

Fornborgar med Stenby-platser

RAÄ Sorunda 67:1 ”Grusbacken”, Södermanland. Gårdsläge i storåkerslandskap med flera större och mindre åkerholmar och flera påtagligt höga berg. Närliggande Fituna (bytomt) torde varit huvudgården. Fornborgen benämns Grusbacken och det ser ut som om man hämtat grus från basen av bergets södra del. Vid besök våren 2022 var det rikligt med vildsvinsspår uppe på berget och svårframkomligt pga buskage. Den är liten och har rikligt med hällar och har knappast varit plats för bosättning. Det är ca en km till Himmerfjärden. Ortnamn: Fituna, Gillberga, Tors berg, Frölunda, Tyrved, Ullevi, Gudby.

RAÄ Toresund 136:1, Södermanland. Nuvarande Stenby ligger i ett flackt jordbrukslandskap med stora åkrar vid samma mindre ås som fornborgen. Borgberget är beväxt ända upp på muren. Naturlig stenhäll eller kraftigt raserad mur omger det inre området. Muren verkar ha varit kraftigast mot norr. Det inre är delvis är tämligen plant och gräsbevuxet delvis kuperat med hällar. Det är brant mot väster. Framför allt är det läget och storleken och mängden rasad sten som talar för mellersta järnåldersborg. På järnåldern var berget åtkomligt vattenvägen från Mälaren. Ortnamn: Torlunda, Ullsberga och ett nu försvunnet Ingeby, i Fornsök markerat som Ingeby gamla tomt (RAÄ Toresund 454). Inge-namnet ska enligt Hellberg förknippas med Ynglingaätten (2013, s 21). Mellan Ingeby och Ökna nära nuvarande kyrkan har det funnits ägonamn som talar för att det är platsen för ett nu försvunnet Tuna, bl.a. Ökna Tunfjell och Tunskiftet. Det finns också stora gravfält sydöst om Ökna.  som talar för tidigare bebyggelse i området (Hellberg 2013, s 21). Staby (Stavby) gamla tomt (RAÄ Toresund 455).

RAÄ Aspö 140:1, Södermanland. Gårdsläge vid sydöstra foten av fornborgen vid mellersta Tosteröns sida mot Strängnäsfjärden, som är en del av Mälarens södra genomfartsled. Vid gården är vidsträckta fält. Fornborgsmuren som delvis är dubblerad har bitvis bevarad kallmurning och är både hög och bred. Borgens inre är ett tämligen jämnt gräsbevuxet område med några plana hällar, mer kuperat mot vattnet med skarpa branter mot Mälaren och utsikt över Strängnäsfjärden. Fornborgsbygget är daterat till mellersta järnåldern. Ortnamn: Tosterön hänger ihop med Aspö. Aspö fortsätter i Oknön som har gården Ingeby och ligger vid Mälarens norra farled. Från Tosterön, Aspö och Oknön kan man alltså kontrollera både södra och norra Mälarpassagen. Ortnamnsbeläggen talar om ett prebende ”Tuna” nära Strängnäs domkyrka år 1442.

RAÄ Fogdö 56:1. ”Stenby borg”, Södermanland. Stenbygården ligger ungefär mitt på Fogdö drygt 200 m nedom fornborgen på samma mindre höjdparti i ett annars vidsträckt öppet odlingslandskap. Borgens inre är en rund platt gräsyta. Muren är välbevarad. Ortnamn: 750 m söder om Stenby (vid nuvarande kyrka) låg enligt Hellberg ett nu försvunnet Sätuna daterat till romersk järnålder (2013, s 21). Cirka 600 m söder om kyrkan ligger ett nu försvunnet Ingeby (bytomter i Fornsök RAÄ Fogdö 394 och 388). Hellberg anser att detta var det administrativa centrat i området. Gränsande till Sätuna var Lundby (Hellberg 2013, s 21). I närområdet finns också Berga, Karleby och Hovgården.

RAÄ Eskilstuna117:1. ”Stenby”, Södermanland. Gårdsläge i kanten av ett kuperat skogsområde med blockterräng vid Borsöknabäckens dalgång. Tomten för ett tidigare Stenby ligger 50–60 meter väster om nuvarande bebyggelse. Borsöknabäcken kan ha varit farbar under järnålder. Den är delvis parallell med Eskilstunaån som löper från Hjälmaren till Mälaren några km österut. Vattenförhållande bör ha varit annorlunda jämfört nu med mer forsar i Eskilstunaån (Hjälmaren sänktes på 1800-talet med en dryg meter för att åstadkomma mer odlingsareal). I nutid är gården inom Eskilstuna stad och närområdet är dels fritidsområde, dels bostäder och köpcentra. Fornborgens höjdparti är kuperat med hällar och skrevor och på alla sidor omgivet av mur, i söder och väster delvis dubblerad. Ett schakt undersöktes av Damell & Lorin år 1985. Man fann starkt eldpåverkade stenar, vissa sintrade.Ett förkolnat trästycke påträffades och ¹⁴C-daterades till 445+-75 e.Kr. (Damell 2000, s 77). Ortnamn: Från Stenbytomten är det cirka 3,6 km till platsen för det tidigare slottet, sannolikt platsen för ett tidigare Tuna. Brottsta, Lundby, Ärna (Hern, kultställe för Fröja), tomten för Fröslunda (Eskilstuna 478: 1 och 2). Det finns också tomter för Berga (RAÄ Eskilstuna 488, 1) och Viby (RAÄ Eskilstuna 474:1).

RAÄ Torpa 68:1 ”Torpsten”, Västmanland. Gårdsläge: I kanten av slättlandskapet söder om västra Mälaren. Söderut ligger större skogspartier. Gården ligger omgärdad av stora åkrar. Fornborgen ligger på ett höjdparti med den allra brantaste sidan med stup mot väster åt Stenbygården. Muren är lång och tar klart mer än halva omkretsen av borgytan, saknas vid stupet och är dubblerad en sträcka i sydöst. Borgytan är stor, tämligen plan och gräs och trädbevuxen. Delar ska ha varit uppodlade enligt Schnell (1934, s 58). Det finns berg i dagen på den brantaste sidan där man har utsikt över slätten och Stenbygården. Ortnamn: Berga, Fröberga, Broby vid en dåvarande Mälarvik drygt 3 km nordöst. Broby behöver inte betyda bro i meningen passage över vatten; det kan stå för vägbank eller som i detta fall anlöpningshamn för båtar (Schneider 2011, s 293–294). Det är åtta km till Tumbo med den enorma fornborgen Bogsten (med husterrasser). Tumbo har ett Tuna, Berga och Smedby.

RAÄ Munktorp 24:1 ”Stenby borg”, Västmanland. Gårdsläge i norra delen av slätten mellan Strömsholm och Köping i ett lätt böljande landskap med stora fält och mindre skogspartier söder om Strömsholmsåsen. Gården är omgärdad av fält. Fornborgen är liten och det brantaste partiet är mot fälten och Stenbygården i väster. En stor del av cirkumferensen har dubbelmur, ofta starkt raserad. Den inre muren har troligen varit en hel cirkel. Borgens inre är skogklätt, mossbeväxt och lätt kuperat. Utsikten (nu trädskymd) är åt väster över odlingslandskapet. Ortnamn: Ullvi och Nalbesta – 2,5 km emellan dessa –  enligt Viklund kan dessa vara kultställen som uppträder i par (Ull, Njärd) (2001, s 105). Närliggande är också Stav. Munktorps sockenkyrka ligger 3,4 km norrut och en km norr om kyrkan ligger Törunda som år 1385 skrevs Thorlundum.  År 1327 fanns ett Tuna, numera Norrtuna/Södertuna (cirka sju km avstånd från Stenby) och nära Tuna är Viby och Häljesta (Helghastom är 1399). Det är från Stenby fem km till Brydinge (Brythinge år 1331).

RAÄ Rytterne 63:1 ”Vallby borg”, Västmanland. Gårdsläge i norra delen av det slättområde som är den centrala delen av Rytterne socken, en halvö som sträcker sig långt ut i Mälaren. Det är här det är som kortast över till södra sidan Mälaren och Tumbo socken i Rekarne. Norröver är skogsområden. Fornborgen ligger i kanten på ett skogsparti med omväxlande kupering. Det är branta höga stup mot söder och väster men lätt att ta sig upp från norr. Yttermuren är en helcirkel, medan innermuren är en halvcirkel där berget är mindre brant. Det kan ha varit en helcirkel där muren senare fallit ner, mycket nedrasad sten ses. Delvis kallmurning. Borgens inre är tämligen flackt och skog- och mossbeväxt. Utsikt (nu trädskymd) mot Stenbygården och slätten. Under mellersta järnåldern låg nuvarande Rytterne socken på en halvö med ett smalt näs mot fastlandet. Ortnamn: Tuna, Lundby, Torsta. Det finns också enligt ortnamnsregistret ett Viby som med viss reservation enligt Vikstrand kan vara ett äkta ”Vi” alltså ett kultställe (2011, s 340). Enligt generalstabskartan (Västerås) år 1903 finns ett Viby vid vad som nu markeras som bytomten RAÄ Rytterne 193:1 nära Lunda.

RAÄ Kärrbo 56:1 ”Ekevi”, Västmanland. Gården finns endast kvar som bytomt med belägg från år 1408, nu invid en stor ekonomibyggnad vid gården Kusta. Det är ett åkerlandskap med stora gårdar och enstaka flacka åkerholmar på en slätt mellan skogklädda höjdpartier. En nu igenväxt sjö låg nedanför borgen. Fornborgen är liten med hästskoformad mur som är öppen söderut där det är brantare. Muren är mer neddragen än man ofta ser och i partier ses kallmurning. Borgens inre är lätt kuperat med tämligen flata mossbeväxta hällar. Utsikt åt Stenby-tomten och slättlandskapet. Det är oklart för mig om namnet Ekevi har med ett närliggande ”Vi” att göra. Ortnamn: Gillberga, Frösåker. Sockengränsen mot Irsta socken går strax norr om Stenbytomten men topografiskt verkar det rimligt att Kärrbo socken jämte delar av Irsta socken betraktas som ett område. Närliggande är de gamla tomterna för Berga, Enby, Åby och Konugla. Enligt Hellberg är det nuvarande Tuna och närliggande Långby (i Västerås socken) som motsvarar platsen för det ursprungliga Tuna (2013, s 21). Söder om Tuna ligger Närlunda, ”Njärds lund”, som har en motsvarighet i Ulls Vi tre km sydost. Nära Tuna ligger ett Ingeberga som enligt Hellberg anspelar på Ing-ättlingar (2013:20).

Det finns ett närliggande alternativ till Tuna som huvudgård för Stenby fyra km sydöst om Stenby nära Mälaren. RAÄ Kärrbo 42:2 är lämningar efter en inhägnad storgård, ett terrasshus omgärdad av vall och förbunden med stensträngsystem till en mindre gård RAÄ Kärrbo 75:1. Det var en gård med avancerat hantverk med ädelmetaller som sannolikt hade en central politisk och religiös funktion i området (Olausson 2007, s 5). RAÄ Kärrbo 42:2 kan vara ett mer logiskt alternativ till huvudgård än Tuna i Badelunda då det knappast bör finnas två Berga i ett och samma område och det finns ett Berga nära Stenby men också ett några km från Tuna i Badelunda.

RAÄ Husby-Långhundra 156:1 ”Broborg”, Uppland. Gården ligger inbäddad bland stora lövträd i norra kanten av den breda Långhundradalen med ett mycket stenrikt kuperat skogsparti norr om gården. Namnet på borgen är Broborg. Bro kan syfta på anlöparhamn för båtar (Schneider 2011, s 190–192), det fanns vattenväg till Mälaren. Borgen är stor och har delvis dubbla murar. Det finns förslaggad och skörbränd sten på många håll längs muren. Den yttre muren är till stor del raserad. Det finns en hel del sten uppe på borgområdet. Detta är en boplatsborg. Utsikten är mot Långhundradalen. En undersökning av muren gjordes för ett par år sedan och man föreslog då att vitrifieringen av muren gjorts medvetet för att förstärka den (Sjöblom et al 2022, s 10). Andra finner inte grund för hypotesen att vitrifieringen skulle vara relaterad till konstruktionen (Bornfalk-Back 2023).

Ortnamn: Tuna, Husby-Långhundra var tidigare Husby-Ärnavi, dvs. kultplats till Fröja. Tre km sydväst om Husbyn finns en offerplats (RAÄ Skepptuna 327:1). Området kallas Lundängen och ligger invid Ullentuna – detta namn saknar medeltida belägg. Det är dock förväntat att det på ett visst avstånd (2–3 km) från ett kultställe för Freja kan finnas ett för Ull (Hellberg 1986, s 49).

RAÄ Riala 172:1 ”Bastubacken”, Uppland. Gårdsläge: Riala ligger i Åkers härad i Roslagen, i skärningspunkten där två mindre dalgångar från Bergshamratrakten (vid havet) möts. Dalgången vid Riala är lätt kuperad och uppodlad och skogsterrängen omkring är måttligt kuperad. En del av det tidigare kyrkoherdebostället i Riala, nuvarande Rickeby gård skall enligt ortnamnsregistret ha utgjort en by vid namn Stenby. Det är inte klart var på Rickebys område Stenbygården har legat. Nuvarande Rickeby gård ligger cirka 400 meter söder om fornborgen med en stor äng mellan ladugårdsbyggnader och borg. Ett möjligt läge för ett tidigare Stenby är området intill borgens norrsida där det finns en platåformad bildning. Där finns enligt Fornsök en boplatslämning bestående av minst två husgrundterrasser och två terrasseringar. Fornborgen ligger på ett tämligen beskedligt berg som är brant endast åt väster. Mot norr är en 80 meter lång stenvall som delvis är raserad och inte särdeles stenrik utan bitvis mer som en sträng. Den branta sluttningen är tämligen blockrik. Området uppe är tämligen flackt, mestadels beväxt men med några hällar. Olausson kategoriserar den, liksom den andra fornborgen i socknen (RAÄ Riala 112:1), som en typ 2-vallanläggning (Olausson 1995, s 53). Ortnamn: Rickeby har tidigaste skrivning Rikkaby och är granne till kyrkan. Förleden kan syfta på ”rinker” med betydelsen krigare/hirdmän (Hellberg 2013, s 18f). Socknen Riala är belagt i ortnamnsregistret på slutet av 1200-talet. Om en gård haft namnet är inte klart, eller om det är områdets namn som helig plats som sedan har övertagits av sockenkyrkan. Det finns en ort Vaxtuna sex km östsydöst med belägg från år 1493 som har> 3 km till fornlämningar/gravfält. Det är cirka tio km norrut till Sätuna i Husby-Sjuhundradalen. Där finns som namnet säger också en Husby samt även ett Torslunda och boplatsborgen Darsgärde (RAÄ Skederid 16:1). Detta är inte en centralbygd.

RAÄ Adelsö 86:1 ”Skansberget”, Uppland. Adelsö är en av öarna i mellersta avsnittet av Mälaren. Det är ett omväxlande skogs- och odlingslandskap Stenbygården ligger i ett på sommaren rikt och lummigt landskap med stora öppna fält. Under järnåldern var det från gården cirka 150 m till Mälaren. Fornborgen är byggd på ett tämligen symmetriskt solitärt berg och var sannolikt en från början helt rundbyggd anläggning där muren åt öster har rasat. Borgens inre är en tämligen jämn gräsbevuxen yta. Fornborgen är delutgrävd av Hanna Rydh på 1910-talet. På en mindre yta fanns kulturlager med fynd av keramik som var svårdaterad (Rydh 1917, s 95), men folkvandringstid utesluts ej. Inom projektet svenska borgar och befästningsverk delundersöktes fornborgen igen år 2002 av Mikael Olausson som fann att den i byggnadssätt skiljde sig från andra fornborgar. Man har uppsikt över både odlingsbygd och över Munsö på andra sidan fjärden och mot Björkö i sydost (Olausson 2001, s 5). Anläggningen daterades till år 300–400. Ortnamn på grannöar: Färentuna och Sätuna, Stav, Torslunda (Vikstrand 2001, s 105). I också närliggande Ekerö socken finns dels Helgö (Vikstrand 2001, s 237) och en kultplats för Njärd, Närlunda (Vikstrand 2011, s 88).

Stenby-platser utan fornborg: i Jäder, Ärla, Gillberga och Stav socknar

Jäder socken, Södermanland. Gården Stenby ligger i ett slättlandskap cirka 400 meter norr om en höjd benämnd Onsberget. Mellan berget och gården är slätt åkerland. Stenbygården bör ha legat några hundra meter från en Mälarvik som då bildat en sjö på nuvarande Eskilstunaslätten. Onsberget är tämligen beskedligt, saknar branter och är ganska flackt där det är som högst. Längre söderut på berget finns ett markant tvåpuckligt berg i dagen. Berget kan ha haft någon form av roll i en Odenskult som särskilt krigarna anammade och det är troligt att det på något sätt är associerat med Stenby. Ortnamn:  Lundby gamla tomt (RAÄ Jäder 145:1). Ostra, under medeltiden Olustra, betraktas av Lars Hellberg som ett av få atypiska Tuna. Ingespjuta som enligt Hellberg (2013, s 20) ska tolkas som ”den Sveakonungen (Inge) tillhöriga delen av ägan Spjutan” samt Ingeby. Ällevi och Viby finns i Kjula socken inom topografiskt samma område.

Ärla socken, Södermanland. Stenby gård i Ärla socken har belägg från år 1362 och ligger vid foten av ett mindre skogklätt höjdparti i ett annars slätt odlingslandskap. Gården ligger en km norr om Hagbysjön med under järnåldern förbindelse vattenvägen via sjön Bårsten till Slytån. Detta stråk var del i en betydande öst-västlig förbindelse. Den magnifika mellersta järnåldersborgen Ogaklev (RAÄ Ärla 34:1) ligger på cirka tre km avstånd fågelvägen. Sjövägen är det cirka 5,5 km till Ogaklev. Det finns inga närliggande fornlämningar till Stenby. Gravfält finns på 700 m avstånd vid gården Spånga som har medeltida belägg, och på 900 meters avstånd nära Hagbysjön, mitt emellan Hagby och Tummelsta. Ingen bytomt är registrerad i närheten av detta gravfält som har 25 lämningar och en sentida husgrundsterrass, det är oklart till vilken gård det hört. Namnet Ärla kommer från ”äril” som enligt Svenskt Ortnamnslexikon betyder ”härd; ugnsbotten, bottensten i (bak)ugn; småstenig jord, grusblandad alv”, vilket kan vara tänkvärt.

Gillberga socken, Södermanland. Stenby gård i Gillberga socken har belägg från år 1387 och har varit kyrkoherdeboställe. Kyrkan ligger 1600 meter från gården. Landskapet är odlingslandskap med mindre skogbeklädda höjder och platsen för nuvarande Gillberga kyrka bör på järnåldern ha legat nära Närsjöfjärden som är en del i förbindelsen mellan Mälaren och Hjälmaren. Det är drygt fem km över Närsjöfjärden till den stora boplatsborgen vid Tandasten (Hultberget) (RAÄ Husby-Rekarne 72:1). Cirka 500 meter västerut från borgen längs Tandlaviken ligger Bo-holmens tomt. Det skulle kunna vara gården för en förvaltare (Hellberg 2013, s 12). På Gillbergasidan om Närsjöfjärden ligger Närsjö cirka tre km östnordöst. Fornborgen Jättehällen (RAÄ Gillberga 22:1) ligger 3,4 km nordnordväst inne i ett skogsområde och det är svårt att se någon koppling dit. Gårdar med namnen Stenby och Gillberga ligger nära varandra på andra lokaler (t.ex. i Kärrbo socken och i Sorunda socken). Det är möjligt att både Gillberga och Stenby bör knytas till östra sidan Närsjöfjärden med boplatsborgen Tandasten.

Stavs socken, Uppland. Stavs socken ligger i det lite oregelbundna dalgångsstråket mellan Uppsala och Gimo. Det är drygt 20 km från Gamla Uppsala. Det är ett uppbrutet åkerlandskap med mindre skogklädda höjdpartier. Bytomten RAÄ Stavby 128:1, nära nuvarande gård Stummelbol, omnämns i Fornsök som möjlig lokalisation för ett Stenby i Stavby socken med belägg från år 1337. Det finns dock inga registrerade stensättningar eller gravfält inom en dryg kilometers radie kring gården. Stenby-gårdens läge är här osäkert.

Diskussion om Stenbyplatser med fornborg

”Sten” är bland andra betydelser också en beteckning på det vi nu kallar fornborg och termen är av hög ålder (Hellberg 2013, s 15). Stenby är alltså gården/byn vid fornborgen. En mycket liten andel ursprungliga fornborgsnamn har överlevt men till dem hör namn med -sten som Bogsten, Bälgstena, Oxsten m.fl. vilket kan tala för att antagandet om ”sten” som beteckning för fornborg stämmer.

De i studien ingående Stenby-platserna har medeltida belägg för gårdsnamnet och samtliga utom två har närliggande järnåldersgravfält, dessa två saknar närliggande fornborg. By-namnen anses av ortnamnsforskare ha lång produktivitetstid med början i romersk järnålder (Vikstrand 2021:65–66). Mats G. Larsson studerade mellansvensk bebyggelseutveckling baserat på gravfältsmaterial och delade dem i kategorier och korrelerade till namntyper. Då var -by-namnen största kategori i sekundära bebyggelser från folkvandringstid (1997, s 166f). 

Stenby namnet verkar i hög grad vara begränsat till Mälardalen. I Mälardalen finns 16 Stenby med medeltida belägg. Två av dessa har nämnts ovan: Stenby i Ärla socken, har gravfält på 700 m avstånd och är osäker som järnåldersgård och en gård i Stav socken saknar också närliggande gravfält och gårdslokalisationen är inte heller säker. Övriga 14 Stenby-platser har närliggande gravfält med till större delen runda stensättningar som kan vara från mellersta eller äldre järnåldern. Närliggande gravfält bevisar ju inte att gården var samtida med byggandet av borgen – men det gör det åtminstone inte omöjligt.

Förutom dessa Stenby finns som nämnts tre med skriftliga belägg som har oklar lokalisation, dessa tre har förstås inte kunnat undersökas.

Stenby-gården är i nutid ofta en stor gård – i vissa fall en bytomt – och ligger vid eller nära foten av det berg på vilken fornborgen är anlagd. Avståndet gård-fornborg varierar mellan 125 och 900 meter.

Av de 16 funna Stenby i Mälarlandskapen hade tolv fornborgar registrerade i Fornsök. Av dessa är fyra genom fynd eller ¹⁴C -metod daterade till folkvandringstid. Dessa finns i socknarna Aspö, Eskilstuna-Fors, Husby-Långhundra och Adelsö. Fem av de övriga fyller helt klart morfologiska kriterier för en mellersta järnåldersborg; de är små, har långa kallmurade partier och påtagligt grova murar. Två fyller inte alla kriterier men några, deras likhet i övrigt med andra ingående borgar gör det mycket troligt att också de är folkvandringstida: Sorundaborgen kunde jag inte undersöka tillräckligt p.g.a. vildsvinsnärvaro, samt fornborgen i Toresund. Båda är små, har mycket raserade murar, samma landskapsläge som övriga borgar och närhet till -tuna

Det är bara den registrerade fornborgen i Riala som troligen inte är en mellersta järnåldersfornborg utan en tidigare byggd vallanläggning. Den skiljer sig även i läge och landskapstyp från övriga i studien ingående registrerade fornborgar. Den ligger inte i en centralbygd, inte i storåkersbygd och saknar vattenkontakt med Mälaren/havet.

Själva Stenby-gårdarna var alltså troligen på mellersta järnåldern sekundärbebyggelse till en större gård; kanske en Tuna-gård eller en befäst gård som i Husby-Långhundra socken.

Ser man närmare på lokalisation av Stenby med fornborg har flertalet närhet till Mälaren, eller ligger högst några km därifrån. Några, som Broborg i Husby-Långhundra och Stenby i Eskilstuna-Fors socknar, ligger vid vattendrag med förbindelse till Mälaren. De två som avviker från detta är Sorunda som dock har nära till havet (Himmerfjärden) och Riala.

När det gäller landskapen som hyser en Stenbygård med borg är många av dem i eller i kanten av utpräglade slättlandskap med vida vyer från fornborgarna. Åtta av de tolv Stenby-fornborg-komplexen ligger i storåkersbygder. Flera ligger i slättlandskap som till stor del torde blivit torrlagda först under romersk järnålder och är utpräglade järnåldersbygder (socknarna Toresund, Fogdö, Munktorp och Rytterne). Eskilstuna Fors skulle troligen hamna i kategorin storåkersbygd men är svårbedömd p.g.a. stadsbebyggelse. Det förefaller vara rika bygder som väl kan överensstämma med närvaron av en elit under järnåldern.

De sakrala ortnamnen är talrika och representerar oftast gudarna Ull/Njärd, Frö och Fröja, men även Tor och Oden förekommer liksom Vi-platser. Även ortnamnet Stav som ska ha en sakral funktion förekommer. Gudakombinationerna Ull/Njärd och Frö/Fröja ses ofta på några km från varandra (Vikstrand 2001, s 13), så även i detta material; t.ex. Sorunda har Frö och Ull- namn och Munktorp har Njärd och Ull. Frönamn är vanligast i Västmanland och i Fjärdhundraområdet i Uppland. Vikstrand spekulerar i om Frökulten kan ha slagit igenom i Badelundatrakten i Västmanland (2001, s 59). Stav förekommer i Sorunda, i Toresund som förstås också har ett Tor-namn samt på Adelsös grannö (Färingsö). Tor förekommer även i Munktorp och Rytterne socknar. Oden förekommer i Onsberget i Jäder socken som också har ett Torsberg.

Oftast finns ett till fornborg och Stenby närliggande Tuna. Om kärnan i ett centralt område kan vara en Tuna-gård och det också krävs ett eller flera sakrala ortnamn för att kvalificera sig till att vara en aristokratisk centralplats (där plats ska förstås som ett område inte en ort) är åtta av de tolv Stenby i centralplatsområden: i Sorunda, Toresund, Fogdö, Fors, Munktorp, Rytterne, Kärrbo och Husby-Långhundra socknar. Torpa är i utkant av centralbygd med 8 km till Tuna (Tumbo) och boplatsborgen Bogsten. De två Stenby-borgarna vid farled: Aspö och Adelsö har Tuna på 3–6 km avstånd på andra sidan Mälarvatten och bör vara associerade med de områdena. En enda är klart inte i ett centralplatsområde och det är Stenby i Riala socken som kommenterats ovan.

Ingi/Inge-namnen som förekommer i flera ingående socknar kan enligt Hellberg härledas till fornsvenska Ingvi/Yngvi som beteckning på den enskilde sveakonungen (av Invis ätt). Sveakonungen ansågs vara en ättling till den mytiska Ing- (nämnd i fornengelsk rundikt) (Hellberg 2013, s 20). Inge-namnen som förknippas med Ynglingaätten finns i Toresund, Fogdö och Vallby socknar och i Aspö socken vid norra Mälarpassagen. Det finns även ett Ingeberga i Badelunda socken, ca 9,5 km norr om Stenby i Kärrbo socken. Inge-namnen har liksom Stenby-fornborgkomplexen tyngdpunkt i västra Mälarområdet.

En länge framförd tanka är att et intensiva borgbyggandet under folkvandringstiden skulle bero på att det var en orolig tid. Borgarna övergavs på 500-talet och det finns inget som talar för att tiden efter borgarnas glansperiod på ca 150 år varit mindre våldsam. Olausson ansåg att fornborgarna var ett resultat av en elits kontakter med Mellaneuropa och längre söderut där det fanns höjdbosättningar och befästa gårdar (2009:s 66). Eliten här anammar alltså Mellaneuropas germanska elits sätt att bo på höjder. De få utgrävda fornborgarna med bebyggelsespår har fynd av romerskt glas, pärlor och andra prestigevaror (Olausson 2009, s 52).

Jag använder termen boplatsborgar för att de är registrerade som fornborgar och för att inte förvirra. Olausson föreslår termen ”befäst gård” (2009, s 47). Dessa är centra för både en lokal och regional elit (Olausson 2009, s 38). Det finns cirka 15–20 boplatsborgar i Mälarområdet. Få är utgrävda därav osäkert antal. Några är delutgrävda. Stenby i Gillberga socken har nära till Hultberget/Tandasten (RAÄ Husby-Rekarne 72:1) som är delutgrävd med fynd av vävtyngder, keramik, lerklining, bryne, föremål av järn och brons och gravyrredskap. Torpsten (RAÄ Torpa 38:1) har nio km till Bogsten (RAÄ Tumbo 37:1) som är en stor borg med husterrasser, ej utgrävd. Tidigare nämnd är Broborg i Husby-Långhundra socken. I materialet ingår även den befästa gården i Kärrbo socken (RAÄ Kärrbo 42:2). Enligt Olausson är det eliten på dessa befästa gårdar som dominerar ett område; de kan möjligen ombesörja att också en del av fornborgarna utan bebyggelse blir uppförda.

Samtliga fornborgar i studien har utsikt över egen domän eller i två, möjligen tre fall farleder (i Adelsö, Aspö, möjligen Eskilstuna Fors socknar). Man kan tänka sig att en primär uppgift är kontroll eller uppsikt över den egna bygden. Fornborgen kan också ha haft en kult-funktion för krigararistokratin.

Uppförandet av fornborgarna bör ha varit ett kollektivt arbete för flera gårdar, och troligen även bemanningen av den. Det är inte orimligt att tänka att Stenby-gårdarna är associerade med byggandet av borgen och senare bemanning av dem. Att tre av Stenby-gårdarna (i Eskilstuna Fors, Gillberga och Riala socknar) senare blir prästgårdar kan tala för att de har en annan position/ägandestruktur än övriga gårdar.

De aristokratiska centralplatserna var viktiga för kult och hade sannolikt stor betydelse för sammanhållningen inom ett område. Det nära förhållandet mellan makt och kult visas t.ex. i att hövdingen förestår blotet. De återkommande kalendariska bloten bidrog sannolikt till att makthavare kunde bibehålla kontroll i en tid utan statsmakt och centralt organiserad religion. Att stå för blotande och kontrollera ett område och dess handel ger hövdingen/kungen rikedom som kan användas till att skapa och bibehålla goda relationer till andra stormän. Samhällsordningen bygger på släktband och lojalitetsband vilket förstås är en skör grund vilket de isländska sagornas dramatik återspeglar, och om än inte historiskt korrekt så kan andemeningen vara verklighetstrogen. Man sviker, bedrar och bränner varandra inne. Heder är viktigt och oförrätter hämnas.

I detta material som bygger på Stenbyars lokalisation och omgivande ortnamn kan man se en tyngdpunkt i västra Mälarområdet. Där finns åtta Stenby med sannolikt folkvandringstida borgar (nio om Adelsöborgen räknas) och fem Inge-orter varav tre är nära ett Stenby. Koncentrationen av Inge-orterna som kan vara Ynglingaättens gårdar sammanfaller alltså till del med Stenby-utbredningen.

Slutsats

De folkvandringstida fornborgarnas period var relativt kort. De kan ha använts under cirka 150 år – ibland längre. By-namnen förekommer från romersk järnålder och framåt och är vanliga i sekundära bebyggelser från folkvandringstid, och jag finner det sannolikt att Stenby-bebyggelsen och fornborgen tillkommit samtidigt. Att namnet ”Stenby” i hög grad hör hemma i Mälardalen, i nära anslutning till en folkvandringstida fornborg, gör det troligt att Stenbygården har med både anläggandet och bemanningen av borgen att göra. Det finns ingen anledning att anlägga en Stenby-gård vid en borg som inte använts på flera hundra år. Som jag förstår relationen mellan Stenby och fornborg har lokala kungar/hövdingar – kanske del i en större maktsfär – använt Stenby-fornborgarna för kontroll över den ”egna” bygden i en tid med plötsliga maktskiften och behov av att med manskap kontrollera sitt territorium. Det är rimligt att tänka sig att de som bemannade borgen behövde förläggas i dess närhet, i dessa fall på Stenbygårdarna. Att några av Stenbygårdarna senare blir prästgårdar kan tala för att de har en annan position än övriga gårdar, t.ex. uppfattats som tillhörande en grupp snarare än en enskild jordägare. Att fornborgen och Stenbybebyggelsen uppförs ungefär samtidigt i huvudsak i västra Mälardalen kan tala för att de är en del i någon form av central organisation. Stenbygårdarna kan ha varit föregångare till de Rink, Haers- och Karl-byar som uppträder några hundra år senare. 
Detta med fornborgarnas kontrollfunktion motsäger inte tidigare idéer om mellersta järnålderns fornborgar som kultplatser eller platser för initiationsriter. Den fornnordiska religionen genomsyrade järnåldersmänniskornas liv, och kult och makt var starkt förenade. De borgväktare som kan ha förlagts i Stenbygårdarna hade Oden som främste gud och sin hövding eller kung som kultledare.

Referenser

Bornfalk Back, A. 2023. The vitrified wall of Broborg Hillfort in Uppland, Sweden- A comment on Sjöborg et al (2022). Journal of Archaeological Science: Report. Vol. 48.

Damell, D. & Ericsson, C. 2000. Eskilstuna historia. Forntiden och medeltiden. Eskilstuna: Lokalhistoriska sällskapet i norra Södermanland.

Damell, D. & Lorin, O. 2010. Fornborgsundersökningar i norra Södermanland. En slutrapport. Situne Dei (205–222).

Hellberg, L. 1986. Hedendomens spår i uppländska ortnamn. Ortnamnsällskapet i Uppsala årsskrift. Uppsala.

– postumt 2013. Ortnamnen och den forntida sveastaten. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning. Namn och bygd Vol. 101 (9–31).

Jensen-Urstad, K. 2022. Prediktiv analys av fornborgar inom Sotholms härad. Specialiserad fältkurs. Stockholms Universitet.

Larsson, M. G. 1997. Från stormannagård till bondby: en studie av mellansvensk bebyggelseutveckling från äldre järnålder till medeltid. Lund.

Olausson, M. 1995. Det inneslutna rummet – om kultiska hägnader, fornborgar och befästa gårdar i Uppland från 1300 f.Kr. till Kristi födelse. Stockholm.  

– 2001. Två uppländska fornborgar. Arkeologisk undersökning av Stenby skans, RAÄ 86: Adelsö sn, Uppland. Rapport 6. Borgar och befästningsverk i Mellansverige 400–1000 e.Kr.

– 2007. En vallomgärdad storgård på Lindö utmark. Kartering av en inhägnad storgård, RAÄ 42, en gårdsbebyggelse, RAÄ 75:2, två gravfält, RAÄ 43 och 75:1 samt delar av ett stensträngssystem RAÄ 115, Lindö och Nyby, Kärrbo socken, Västmanland.Rapporter från Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholm.

– 2009. At peace with walls – Fortifications and their significance AD 400 – 1100. The Martial Society. Aspects of warriors, fortifications and social change in Scandinavia. HolmquistOlausson L. & Olausson M. (red.) (35–70). Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms Universitet.

Rydh, H. 1917. De arkeologiska undersökningarna på Adelsö sommaren 1916. Fornvännen Vol. 12 (90–95).

Schneider, M. 2011. Broby – där hav mötte land: ortnamnsbildning vid kommunikativa knutpunkter i järnålderns Uppland. Fornvännen Vol. 106 (290–305).

Schnell. I. 1934. Fornborgarna i Västmanlands län. Västmanlands fornminnesförenings årsskrift XXII 1934. Västerås.

Sjöblom, R. et al. 2022. Assessment of the reason for the vitrification of a wall at a hillfort. The example of Broborg in Sweden. Journal of Archaeological Science: Reports Vol. 43 (1–12).  

Strid, J. P. 1999. Kulturlandskapets språkliga dimension. Ortnamnen. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Vikstrand, P. 2001. Gudarnas platser. Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen. Uppsala.

Elektroniska källor

Namn och namnforskning. Ett levande läromedel om ortnamn, personnamn och andra namn. Version 2. Nyström, S. (red.). https://www.isof.se/lar-dig-mer/skolwebben/namn-och-namnforskning. Vikstrand, P. 2021. Kap. 5.7 Datering av bebyggelsenamn.

KJ

---