Fornborgarna har i ”äldre tider” kallats ”stenar” (Schnell 1934:39). Detta att -sten ingår i borgnamnen styrker att sten kan haft betydelsen ”borg”. Schnell gjorde iakttagelsen att det på en del borgar förekommer kvarlämnade stenar inne i borgen och menar att det är avsiktligt då de kunnat flyttas för att ingå i muren (Schnell 1934:37–39). Min erfarenhet är densamma; ibland är dock flyttblocken så stora att de inte rimligen kunnat flyttas. De förekommer ofta inne i hägnaderna/borgarna oavsett tidsålder för anläggningen.
Ortnamnsforskaren Lars Hellberg angav också att fornborgar inte sällan hade namn på -sten (vanligen överförda på bebyggelsenamn) och att fornborgstermen -sten var av hög ålder. Han menade att även fornborgsnamnet Visberget tillhör ett klart förhistoriskt skede (Hellberg 2013:15). På runsvenska är sten ”stæinn”. Sten förkommer också som personnamnet Stæinn på runstenar enligt Nordiskt Runnamnlexikon från Institutet för språk och folkminnen, och kan även syfta på själva runstenen. Personnamnet Stenar förekommer på Rö-stenen från cirka år 400 som ”stainawarijaR” vilket enligt Hellberg ska förstås som ”borgförsvararen” (2013:15).
Totalt finns i Södermanland, Uppland och Västmanland 622 poster i Fornsök under kategorin Fornborg. Ett fåtal av dessa är ”annan kulturhistorisk lämning”. Under övrig lämningsinformation anges namn på borgen om sådant finns; dessa har noterats. I ett par fall har fornborgsberget haft ett namn på kartan som ej noterats i lämningsinformationen. Dessa namn har jag också tagit med. Närke och Östergötland särredovisas för att eventuella lokala variationer ska kunna urskiljas.
I Södermanland och Uppland har 30–35 % av fornborgarna namn. I Västmanland är denna andel avsevärt högre 80–85 %. Varför fler namn har överlevt eller används här oavsett när de tillkommit kan ha många orsaker. Bergen kan i ett metallframställningslandskap ha haft en större betydelse än i Uppland. Fler fornborgar kan också ha tillkommit under järnåldern. Det verkar logiskt att namn använda under bronsålder lättare kan ha försvunnit eller bytts ut än senare tiders anläggningars namn. Det vanligaste fornborgsnamnet är Borg/Borgen eller en sammansättning med Borg där Borgberget är vanligast: totalt ca 70 st. Borg-namn i Mälarlandskapen. Vanligt är även Skans/Skansen eller förled+skans, cirka 60 st. Berg-namn figurerar också, t.ex. Bålberget och Fruberget, Väggberget, Vårdkaseberget. Uvberg och Korpberg förekommer. Tio sammansättningar med Jätte- eller Jätt- förekommer i Södermanland och Västmanland samt fyra Vis- eller Viseberg. Några har alternativa namn, t.ex. Skansberget/Jätteberget och Hundhamra/Borg.
I Närke med 32 registrerade fornborgar är andelen fornborgar med namn hög, cirka 75 %. Här dominerar platsnamn i sammansättningar med skans/borg/berg. Det finns en Ullvi borg och en Odensvi skans vid orter med samma namn. Även rövar-, jätte-, och viking-sammansättningar förekommer. Östergötland har 144 registrerade fornborgar varav cirka 60 % har namn. -borg, -skans och -berg namn är även här vanliga, men också -klint förekommer. En fornborg har namnet Göten; Torsklint och Torsborgen förekommer, liksom Onstensberget och Onsten. Namnet Höga Visten förekommer vid ortnamnet Visten.
Nio sten-namn ses i Södermanland, två i Uppland och två i Västmanland, inget i Närke. Det finns fyra Sten-namn i Östergötland.
Många fornborgsnamn har alltså gått förlorade vilket överensstämmer med generella iakttagelser om ortnamn (Strid 1999:46). De överlevande namnen har ofta levt kvar för att de förts över på bebyggelse (Strid 1999:13). Många namn som anges är uppenbart senare skapelser, som t.ex. Bastubacken och Grusbacken.
Fornborgar och sten-namn
I Södermanland finns Aspö 140:1 Stenby skans, Eskilstuna 117:1 Stenby borg, Helgesta 120:1 Fyrsten, Kjula 51:1 Bälgstena, Sorunda 441:1 Skälsten, Sundby 7:1 Ransten. Toresund 136:1 Stenby skans, Tumbo 37:1 Bogsten, Tyresö 106:1 Stensjöborg, Huddinge 122:1 Stensättra, Husby-Rekarne 72:1 Tandasten/Hultberget. Hultberget i Husby-Rekarne är medtagen då namnet Tandasten är troligare än Hultberget. Fornborgen i Huddinge vid Stensättra gård bör haft ett namn på -sten då då gårdsnamnet sannolikt syftar på borgberget. Skälsten i Sorunda är ej namnad i Fornsök men på karta står Skälsten.
I Uppland finns Kungs-Husby 99:1 Oxsten, Altuna 54:1 Borgberget/Billerstena, Rö 73:1 Gårdstensberget/Gullsten. Oxsten kommenteras kommenteras bl.a. i skriften om Västmanlands fornborgar (Schnell 1934:24, f). Gårdstensberget kan ha kallats Gullsten då den på äldre kartor är benämnd Gulstensberget – den är belägen vid Gullungeån (Schneider 2011:299). Billerstena benämns i Fornsök ”Borgberget” men ligger vid bebyggelsen Billerstena som kan ha övertagit borgnamnet. Bromsten (Spånga 58:1) är ej med på listan då den inte längre är registrerad som fornborg. Det är en befäst gård på en höjd och är nu registrerad som boplatsområde.
I Västmanland finns Köping 3:1 Kastena, Munktorp 24:1 Stenby borg, Torpa 68:1 Torpsten och Västerås 304:1 Önsten. I Östergötland finns S:t Johannes 31:1 Stensborg, Å 48:1 Höga Visten, Östra Husby 26:1 Onstenen, Östra Stenby 27:1 Onsten samt Östra Stenby 204:1 Boberget vid gården Brogsten.
Totalt sett är det få borgar som har namn som innehåller -sten. Endast cirka 2 % av fornborgarna i Södermanland, Uppland, Västmanland Östergötland och Närke har Sten-namn varav ingen i Närke och en liten övervikt för Södermanland. De få sten-namnen kanske ska ses i sammanhanget att få namn verkar ha överlevt. Sten-namnen liksom Vis-namnen anses vara rester av ett förhistoriskt namnskick (Hellberg 2013:15) medan merparten av fornborgarna fått nya namn eller har namn som förlorats. Kanske kan även fornborgsnamnen med anspelningar på Oden, Göten eller Tor höra till ett äldre namnskikt.
KJ
Fornborgar i Mälardalen 