Här kommer jag ge exempel på några särdrag hos de registrerade fornborgar som är från senare delen av bronsålder eller tidig järnålder. Åsa Wall använde termen hägnade berg om dessa i sin avhandling ”De hägnade bergens landskap” (se referenslista). Det finns förstås några som hamnar mellan stolarna men jag kommer ge exempel på några rätt typiska drag.
Stensträngar/rudimentära vallar tvärs över berget.
Västerhaninge 286 vid Berga lantbruksskola
Berget ligger i ett omväxlande skogs- och odlingslandskap på nordöstra änden av en ås med låg vall/stenrad åt det mindre branta hållet. Minst brant sida är från sydväst. Utsikten är över dalgången i nordöst. På höjden på andra sidan åkern finns ett röse.

En stensträng löper tvärs över bergets mindre branta sida, det är i det närmaste platt och ingen nivåskillnad inom/utom stensträngen. Mot norr finns ett prominent stup. Vid kanten mot åkern som ligger på 15-meters-nivå finns stensättningar. På närliggande höjder finns skålgropar och en skärvstenshög och fler stensättningar. Någon kilometer norrut finns hällristningar i form av fotsula och linjer (Västerhaninge 647). Det finns alltså många bronsålderslämningar i närområdet.
Österhaninge 533:1 Söder om Svartbäcken
Symmetriskt, högt, lite bönformat berg omgivet av bergsområde med skog med många mossar i närområdet. Det är branta sidor utom åt nordöst där det är lätt att ta sig upp. Det är rikligt med stora flyttblock på berget. Det finns även här en stensträng/vall tvärs över berget i väster med liten nivåskillnad mellan inne/ute. Den är markerat som mur på orienteringskartan. Det finns en parallell lite otydligare sträng längre österut på berget. Stenvallarna/strängarna verkar omgärda västra delen av bergskrönet. Inom det området finns några flyttblock, och i större antal finns sådana i sluttningen åt väster.
Orienteringskarta Tyresta-Högsta gjord av Hellas Orientering finnas att se på Omaps. Det är 1-2 km från Tyresta by och Sörmlandsleden passerar nedanför – ganska nära – berget.

Fortsättning följer med: Exempel på storlek (där både mycket stora och mycket små borgar finns från den äldsta borgtiden), stenfyllda klyftor, vallar som slutar vid berg i dagen och andra företeelser typiska för äldre anläggningar.