Utom den del som ingår i Södertälje kommun. Reviderad 250806.
Jag har insett att redovisning behöver vara kommunvis (ibland ihopslagna i block) då sockengränser varierat över tid och häradsbegreppet för många är okänt. För häradskarta se här.
Här redovisas Stockholms kommun och kommuner på Södertörn utom den lilla del av Södertörn som tillhör Södertälje. Alltså kommunerna Stockholm, Nacka, Tyresö, Huddinge, Haninge, Nynäshamn, Botkyrka och Salem.
Stockholms kommun ligger ju i både Uppland och Södermanland och särredovisas här: Här finns totalt 7 registrerade fornborgar varav tre är norr om Slussen. I Bromma ska det ha funnits en borttagen anläggning nära koloniträdgårdarna i Stora Mossen (Bromma 136), en fornborg i Äppelviken som är också är plockad på sten samt en vid Lunda (ligger delvis i Järfälla, är registrerad där). Söder om Slussen finns anläggningar i Skärholmen, Larsboda Farsta och vid Flaten som sannolikt är äldre anläggningar, det gäller också Henriksdalsberget där det finns en stensträng kvar registrerad som hägnad (Nacka:1).
I Bromsten i nordvästra Stockholm finns Spånga 58:1 som tidigare var registrerad som fornborg men där registreringen nu är boplatsområde. Det är en gårdsmiljö från järnålder, troligen rester av en befäst gård. Murarna är möjligen eller troligen plockade på sten. Spånga 58:1 redovisas längst ner denna sida.
I Nacka, Tyresö, Huddinge, Haninge, Nynäshamn, Botkyrka och Salems kommuner finns totalt 86 registrerade fornborgar, av dessa är fyra osäkra (3 i Sorunda och 1 i Ösmo socken), dessa lämnas därhän. Frågan är vilka av de 83 registrerade fornborgarna som troligt är fornborgar anlagda under mellersta järnåldern. För tillvägagångssätt se datering av fornborgar.
Fornborgar i området
Sorunda 721:1 vid Fållnäs som också är delundersökt och av Michael Olausson daterats till mellersta järnåldern. Sorunda 67:1 Grusbacken ligger vid en Stenby-gård. Den är inte välbevarad och pga vildsvin ej noggrant undersökt av mig men har läge som en folkvandringstida borg och i samma typ av landskap som flertalet övriga borgar bredvid en Stenby-bebyggelse. Sorunda 631:1 vid Stutby ligger på FOI Grindsjöns område. Här är fornsökbeskrivningen tydlig av en borg med höga murar och många skift kallmurning, och det finns bildmaterial som talar för fornborg från mellersta järnåldern.
I Västerhaninge socken ligger Rövarborgen i Tungelsta Västerhaninge 123:1, inte så välbevarad men möjligen en mellersta järnåldersborg.
I Tyresta socken vid varsin sjö i Tyrestareservatet ligger Tyresö 106:1 Stensjöborg som är mycket välbevarad (vid Stensjön) och en liten mindre välbevarad möjlig mellersta järnåldersborg Tyresö 113:1 vid Tyresö-Flaten.
I Grödinge socken finns fornborgen Grödinge 149:1 Örnberget vid Kagghamra (ännu ej utlagd på sidan) och vid samma sjöväg borgen Grödinge 78:1 Snäckstavik.
Tre fornborgar ligger längs Orlången (Huddinge 67:1 Skansberget i Vidja, Huddinge 122:1 Stensättra och Huddinge 105:1 nära Visättra), där Huddinge 105:1 faller i kategorin osäker mellerstajärnåldersborg. I Smista i norra delen av Huddinge socken ligger Skansberget, Huddinge 39:1 som under järnåldern hade läge vid vatten.
Vid Tullingesjön ligger Skansberget (Botkyrka 234:1), vid Bornsjön ligger ligger den delundersökta boplatsborgen Männö, Salem 299:1. Från Männö är det 2 km till Skansberget vid Sturehof, Botkyrka 1:1 som är svårbedömd, osäkert om mellersta järnåldersfornborg. Nära sjön Aspen ligger Skrävstaborgen, Botkyrka 110:1. Korpberget vid Hallsta, Salem 14:1 har oklart järnålderssjöläge.
Sammanfattningsvis är 17 av de 86 registrerade fornborgarna sannolikt anlagda under folkvandringstid, av dessa är några inte säkra. Flertalet borgar har vattenläge. Några ligger i kanten av nutida odlingslandskap. Ösmo, Nynäshamn socken och skärgårdssocknarna saknar fornborgar från mellersta järnåldern.
Borgar med kallmursavsnitt som ej tagits med.
- Fornborgen vid Hundhamra, Botkyrka 388 lämnar jag öppen ur dateringssynpunkt. Den är så manipulerad i senare tid att den inte går att bedöma med befintliga morfologiska kriterier. Om jag ska tro något är det en äldre anläggning.
- En möjlig fornborg som besökts men inte uppfyller kriterier för mellersta järnåldersborg är Östertälje 292:1 vid Bergsättra, den har visserligen kallmurning men mycket klen mur och den yttre muren är mest en stensträng. Den är dessutom stor till ytan. Den bedöms som en troligt äldre anläggning.
- Mariaberget vid Ådran (Huddinge 73:1) är inte en typisk fornborg även om den har vissa gemensamma egenskaper med fornborgar. Elina Kuhn beskrev i en C-uppsats 2014 att det sannolikt rör sig om ett fruberg, dvs. ett berg tillägnat kult av Freja som i detta fall fått byta namn vid kristendomens ankomst (då Maria övertog en del av Frejas funktioner). Det finns flera sådana berg beskrivna med gemensamma attribut i form av grotta, skåra och rundslipade formationer som kan ses som kvinnliga attribut och fruktbarhetssymboler. Kuhn menar att frubergen troligen haft en funktion och mening under vendel- och vikingatid, fram till kristen tid (2014:27). Oavsett datering som kan diskuteras är den inte är en typisk folkvandringstida fornborg.
Några kommentarer om bronsålderns eller den äldre järnålderns hägnade berg i Sotholms härad (östra Södertörn)
De är som nämnts ofta avgränsade av låga vallar eller stenrader på den/de mindre branta delarna av berget. Tanken verkar vara att avgränsa en yta innanför stenen, inte att uppföra något som kan hindra passage. Ofta finns minst ett riktigt imponerande stup, inte sällan lodräta eller med överhäng. På några lite åsliknande berg är det ibland avgränsningar av ett mindre område med två tvärgående stenrader över berget som skapar ett rum, t.ex. som vid Österhaninge 533. Ofta finns spektakulära klippor och flyttblock både invid och inne i hägnaderna. Några har ett mycket kuperat inre och är inte heller stora. Påfallande ofta finns en ravin eller bergskreva uppe på berget eller en liten lodrät berghäll inne på området. Skrevorna/sänkorna på bergets sidor är ofta stenfyllda som om de bör täckas för att ge berget en annan form eller se till att ytan är inom sten.
Det finns ett band av ofta stora hägnade berg på (tidigare och nuvarande) öar utmed kusten mot havet. Då vänder sig bergens utsikter utåt, mot havet eller mot havsviken. I inlandet om de är vid sjöar har de utsikt mot sjön, eller annars mot dalgång. Det finns några grupper av hägnade berg i skogsområdena mellan de odlade områdena som skulle kunna markera gränser mellan olika bygder liksom de tidigare rösena också kan ha markerat gränser. T.ex. finns ett stråk av hägnade berg i skogspartierna mellan Sorunda-Ösmo och Sorunda-Västerhaninge.
Wikell (1987:67) har tolkat rösen som gränsmarkeringar, de ligger ofta mer perifert i förmodade boplatsområden än t.ex. älvkvarnar. I Sorunda ligger rösena utmed bergryggen i öster mot Himmersfjärden. Även i övrigt verkar rösena kanta möjligt befolkade områden. Det är troligt att delar av Sotholms härad fick en större bofast befolkning sent på bronsåldern i och med mängden av hägnade berg men få rösen.
I centrala Ösmo finns kluster av bronsåldersfynd liksom i ännu högre grad i Sorunda med skärvstenshögar, skålgropar och rösen. I dessa socknar finns cirka 8 respektive 18 hägnade berg. Antalet är ungefärligt, de som i fornminnesregistret bedömts som eventuella fornborgar har jag ej besökt och det finns också hägnade berg som inte rapporterats till fornlämningsregistret. På några ställen förekommer två (en gång tre) hägnade berg nära intill varandra men på varsitt berg. Tidigare forskning har diskuterat om de har olika funktioner eller olika anläggningstid (Wall 2003:25).
Åsa Wall kallar de hägnade bergen ”mytiska tomma platser” (2003:177ff). Anders Carlsson ser bronsålderns berg som besjälade (2015:107f). Han betonar utsikten, känslan av upphöjdhet och menar att de kontrollerar landskapet på samma sätt som rösena tidigare, vilket ju stämmer med att många verkar ligga på gränser mellan bygder. Han menar att hägnaderna kan ha fungerat i kulten kring de döda, att man spritt aska där eller helt enkelt placerat den döde där (2015:108).
En annan möjlighet, en spekulation som skulle passa in med det oåtkomliga och avskilda med bergen skulle vara att se dem som plats för t.ex. initiationsriter. Man kan tänka, vilket enligt religionshistoriker kan vara fallet, att fornnordisk religion har rötter ner i bronsålder även om den förstås som allt annat förändrats över tid. En av de möjliga initiationsriter som återges i Poetiska Eddan, Odens självoffer och mottagande av runorna och annan mystisk kunskap. Den myten måste ju ha uppkommit efter att runskriften introducerats (100-talet och framåt). Andra initiationsriter kan ha förekommit långt innan dess. I sista strofen i myten om Kvasir och mjödet finns ett ord där man tvistat om betydelsen, det kan tydas som kant, gräns ”the fence around mans sacred space” (Schjødt 2008:142ff). Det är inte svårt att tänka sig det hägnade berget som en avgränsad helig plats.
Spånga 56:1 i Bromsten, tidigare registrerad som fornborg
Borgberget är litet men och inte särskilt högt med läge på norrsidan av Bällstaån som då var mycket bredare och hade förbindelse med Mälaren och fortsatt nordväst mot Görväln längre in i Mälaren. Bromstenberget är inte särskilt stort, det är brantast åt sidan mot ån i sydväst och mot sydost. I övrigt inte så brant. Berget har flera flacka partier uppe på och här finns tre husterrasser som bedömts vara från järnåldern. Det finns kvar en låg vall i väster och nordväst. Bromsten, där namnet talar för att det varit en ”sten” dvs. en fornborg, blev omregistrerad till boplats för att den vall som nu finns inte motiverade fornborgsregistreringen. Sannolikt är sten från berget använd för konstruktioner i området. Borgen ligger mitt inne i stadsdelen Bromsten. Rinkeby ligger en knapp kilometer nordöst från borgen.
Besök: Gatuparkering i området. Det är cirka en km till Spånga pendeltågsstation. Busshållplats Bromstens gård intill borgen.
Fornborgar i Mälardalen 
